måndag 7 juni 2010

Jag erkänner mig besegrad


Trots att dryga två år har gått vinner han över mig fortfarande. Fan, vad jag hatar honom! Eller oss båda rättare sagt. Han för det han gjorde och mig själv för att jag tillåter honom att fortfarande göra det.

Barnen har avslutningar på onsdag och jag klarar inte av att gå dit...risken finns att jag stöter på honom där...och jag klarar det helt enkelt inte...

Jag erkänner, jag erkänner det...att rädslan för ett möte med honom är större än glädjen jag vet att jag kommer att känna när jag ser mina älskade barn sjunga...

4 kommentarer:

  1. Du må vara undergiven men f*n om jag tycker det är ok att du inte går på barnens avslutning för att du är rädd att möta honom.

    Aldrig får någon utomstående stå mellan en föräldrar och barn - enligt min uppfattning.

    Så..spotta upp dig, sträck på dig och gå på skolavslutningen. :)

    SvaraRadera
  2. Kunde inte skriva det bättre själv. Mind-Fucker har så rätt!! Hoppas du spottade på rädslan och tog dig till barnas skolavslutning!
    Kram Mr.DanceMan

    SvaraRadera
  3. Det löste sig iaf. Jag straffades med att få gallstensanfall och låg inne ett par dagar...

    SvaraRadera
  4. VILKEN SKIT BLOGG

    SvaraRadera