Ångest...

Somnade med ångest, vaknade med ångest.

Varför tar jag krav så dåligt!? Vi har ju alla krav ställda på oss!!! Jag har inte större krav på mig än någon annan!

Jag är inte perfekt! Jag behöver inte vara perfekt! Vill inte vara perfekt heller för den delen! Så varför gör dig mig så ångestfylld när någon annan påpekar mina brister? Varför intar jag direkt försvarsläge istället för att tacka och ta emot den hjälp som ges till mig?

Att för jämnan stå i försvarsposition är utmattande, jag känner verkligen hur min kropp hatar det. Hur min själ ber mig om att sluta...

Jag vet att jag varit med om en del vidriga saker i mitt liv, vissa minnen är hemska...de försöker knäcka mig ibland, men jag får inte tillåta det.