Att vara ägd...

...är ju tyvärr något jag aldrig fått känna på, mer än i min egen fantasi. Det är något jag ofta fantiserar och drömmer om. Funderar ofta på om det är en "äkta" dröm eller om det bara är en dröm om trygghet...

Ordet "ägd" får min kropp och min själ att spinna en aning fortare, adrenalinet börjar sippra... Det spelar egentligen inte någon roll i vilket sammanhang jag hör eller läser det ordet så får det mig att reagera...ibland mer kraftigt. Vad handlar det om? Vad vill jag egentligen? Vill jag ägas av någon eller är det egentligen jag som faktiskt vill äga mig själv? Ta ansvar för mig själv? Våga känna, älska, berömma mig själv? Många frågor...få svar. Skulle min undergivenhet vara skadligt? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte heller att jag är undergiven på grund av att jag ibland har otroligt dåligt självförtroende. Tvärtom! De få gånger jag verkligen fått lägga mitt liv, min njutning, mig själv i någons händer så har jag efteråt vuxit miljoner centimeter i självkänsla:)

Bloggen hjälper mig att sätta ord på många känslor, vilket gör det lättare att fokusera. Det är som en dagbok men den hjälper också till att strukturera. I mina dagböcker står det ibland bara en massa dravvel och skitsnack. Sånt tänker jag inte förstöra min fina blogg med*s* Men jag har lovar mig själv med att vara fullständigt ärlig!

Så, tillbaka till mina drömmar och önskningar!:)
Jag tar fasta på, hur nyttigt eller inte det är struntar jag just nu i, att jag mår så otroligt bra när jag fått ge mig själv totalt till någon. Det har hänt ett par få gånger och senast till B. Det är en känsla som är så fruktansvärt svårt att beskriva. Stolthet, frustration, engagemang, trygghet, ömhet, kåthet...

Att stå på knä och be om att bli mottagen, be om att få lägga min kropp och min vilja i dina händer... Får man ett leende tillbaka och ett "ja" så är stoltheten total!! Att sedan känna hur stoltheten blandas med rädsla, med en gnutta ångest att man inte ska kunna behaga, betyder bara att koncentrationen och andningen är fel... Andas för Honom, koncentrera dig på Honom, ge dig till Honom, se på dig själv genom Hans ögon. Bara det att acceptera sig själv som den undergivna är tufft, att sedan tillåta sig att till och med njuta av det (och inte få ångest över det) är hemskt! Men hemskt underbart när det sker! Vilken känsla när det händer! Seger! Att njuta av att behaga, att finnas där för Honom! Inte ens smärtan som rappen eller repen ibland faktiskt ger, får njutningen att bli mindre...utan faktiskt större... Ju mer jag klarar av att ta emot av Honom ju stoltare blir jag desto mer njuter jag. Ser mig absolut inte som någon "painslut" men nog tusan älskar jag känslan av läderremmen som biter sig fast i min kropp. Skulle jag dessutom vara fastspänd så jag bara kan fokusera på smärtan och Honom så skulle jag nog kunna få orgasm...*rodnar*
Lika mycket som jag tänder på smärta så tänder jag på Hans röst. Om inte mer... Hans röst som talar om vad jag är, vem jag tillhör, vad jag betyder. Eller ljudet av rep! Eller smaken av svart gummi (som jag faktiskt fick smaka första gången med B) i gagen! Okej okej okej! Jag kan inte välja! Jag älskar allt!!*fnissar*

Tyvärr har jag som sagt aldrig kommit särskilt långt där. Det har handlat om kortare stunder, över dagen-äganden...*s* Men för mig så har det varit väldigt speciellt och viktigt, en lärdom och ett smakprov på vad som skulle kunna vara. Men jag vet också att jag MÅSTE bli starkare i mig själv innan jag kommer att kunna tillåta någon att komma nära mig.

Jag kan absolut förstå att det är svårt för många att förstå hur jag kan känna så här, hur jag kan känna stolthet över att bli spottad på, att bli piskad, att få ge en man den njutning han förtjänar utan att kräva eller ens vilja ha något tillbaka.
Men döm mig inte...det gör jag så bra själv...